String Rockers
|
 |
Så började det - Långfredagen 1957. Mina kompisar och jag
med min gamla tyska gitarr "Pampas" En bedrövlig skapelse
ljudmässigt men med en mikrofon från Clas Ohlson hjälpte upp
det lite grann. Undrar var den gitarren blev av. Jag lånade
ut den till någon, och på den vägen är det. Skulle vara kul att
ha den på väggen hemma. Första förstärkaren - en 15 watts
rörförstärkare från LM Ericsson inmonterad i skalet till en
gammal Luxorradio och en 10" bredbandshögtalare också den inköpt
på postorder från Insjön.
Frv: Eskil, Ulf, KG
och Anders.
|
 |
Sen gick det väl något halvår - vi övade flitigt som det
anstår skötsamma gossar hemma i källaren. Vi blev fler, vi
fick en gudabenådad sångare - Nisse eller Nils-Olov, som han
heter egentligen, och en gitarr till, Ove. På bilden det
första offentliga framträdandet 1958. På Augustimässan som
avhölls på Yxhults gamla festplats. Summa: Tre gitarrer, bas, trummor och sångare och ett nytt
namn "The String Rockers" Inte särskilt långsökt, men det
såg bra ut på affischerna. Den här bilden är tagen av NA:s
dådtida kanonfotograf Sven Persson. Någon vecka senare anmälde vi oss
till den stora amatörtävlingen i Brunnsparken där vi knep
första platsen i orkesterklassen. Sen var det kört. Vi drog
runt i en gammal Volkswagenbuss på en massa ställen för då
var ROCK, ROCK, ROCK, det enda parker, ungdomsgårdar och Folkets Hus ville ha...
|
 |
Ytterligare något år senare, alltså 1959. Det har skett lite
förändringar. Jag har köpt en ny gura av Göte Norman på
Hagströms Musik på Järntorget i Örebro. En Bjärtonplanka - och
det mina vänner, det är en raritet för det gjordes inte många,
kanske ett femtiotal exemplar säjer dom som vet. Märkligt för
det var en kanongitarr, liten och lätt. Ulf har försvunnit ur
bilden och Ove har övertagit basen. Bilden är tagen för att
Nalen ville ha en bild i sitt program. Jajamen - vi blev
inbjudna av Mats Bahr himself att lira på Nalens söndagsmatiné.
Ett av livets mysterier för mej är hur och varför Mats Bahr fick
korn på oss lantisar. Det fanns ju hur många band som helst i
Fjollträsk som hade givit högra handens fot för att få lira på
Nalen. Avdelningen kuriosa - Efter oss i programmet kom det en
ung engelsman som hette Cliff Richard. Då visste vi inte vem det
var - men nu vet vi...Som sista låt i vårat pass körde vi en låt
som heter "Move It". Vad började Cliff sitt framträdande med...
Jo "Move It". Jag vet att det låter skryt, men jag tyckte vi
gjorde den bättre. Det kunde bero på att Cliff inte hade sitt
"husband" The Shadows med sej utan blev kompade av Nalens
orkester. I sej vansinnigt duktiga musiker men de var ju
jazzmusiker...
|
 |
Rocken började bli lite naggad i kanten. Det började bli
dansbanor, GDV och italiensk spagettirock. Intet ont om
"Piccolissima Serenata, Piove och Volare, det är fina
melodislingor och mer än tre ackord som variation. Som en
anpassning till dansgolvets krav så kom
Kicki Tapper med i gänget. Eskil lade pinnarna på hyllan och
ersattes av Sivert Landin en alldeles utmärkt trummis. Ja
det började glida mer och mer åt dansband men så tyckte
farbror kungen att jag borde försvara fäderneslandet så
i slutet på 1960
lade vi ner verksamheten. Ja just det ... Glömde i
hastigheten att vi verkade 9-10 månader under namnet Canzonas med
först en dragspelare med finskt namn som jag naturligtvis har
glömt och lite senare med Bo Magnus på dragspel.
Också det en duktig musiker som bildade eget "Bo
Magnus orkester" efter vi lagt ner.
|